Av Sten Jeansson

Bristerna i vård och samhällskontrakt kommer vara mycket debatterade fram till valet. Det kommer att utlovas mer pengar från politiken men trots vårt höga skattetryck ger det få vårdplatser och bristfällig vård i ett EU-perspektiv, så är det lösningen? Nej, det handlar om organisation, ledning och resursutnyttjande. Det finns då en faktor som få vågar diskutera men som är avgörande för många av de problem som upplevs och det är läkarrollen. Jag har i samband med min hustrus hjärntumör varit i kontakt med vården under lång tid och även följt debatten i läkartidningen. Där kan man få uppfattningen att den ”ofelbara människan” redan finns, det är läkaren. Men realiteten är att när få inom vård eller i tillsynsmyndigheterna ifrågasätter en läkares beslut eller utlåtande leder detta till både till vårdskador, ineffektiv vård, utebliven rapportering av brister och hindrar förbättringar.

Egenupplevda exempel där läkare inte anser sig behöva följa instruktioner
Det första sjukdomstecknet hos min hustru var förvirring och akuten besöktes. Där beslutades bland annat om en datortomografi (CT) med kontrast, för att kunna utesluta hjärntumör som orsak. Svaret från röntgenläkaren var att det inte fanns några tecken på tumör. Efter detta följde plötslig medvetslöshet i hemmet med fallskada/fraktur. Undersökningarna riktades då mot allt utom hjärntumör. Efter epileptiska anfall med medvetslöshet utfärdades utan läkarundersökning diagnosen epilepsi. Därefter accentuerades beteendeförändringar och jag meddelade kliniken att vi anhöriga starkt misstänkte hjärntumör. Det var dock omöjligt att får gehör för detta, trots att en av de vanligaste orsakerna till plötsligt uppkommen epilepsi i vuxen ålder är just det. Det fanns ett läkarutlåtande att det inte var tumör och det gick inte att ifrågasätta.

Det visade sig senare att röntgenläkaren valt att utesluta kontrast, vilket kraftigt försämrar möjligheten att detektera en hjärntumör och avgivit ett felaktigt intyg. Detta försenade slutlig diagnos och operation med flera veckor, vilket fick till följd irreparabla skador på motorik, minne och logik, vilket handikappade henne under resten av livet.

Detta anmäldes av vården till tillsynsmyndigheten. Svaret innebar att om en läkare inte utförde begärd åtgärd, skulle detta meddelas tillsammans med svaret. Man får anta att detta då skulle kunna föranleda att den läkare som begärt svaret skulle kunna misstänka att svaret var felaktigt, men med tanke på tilltron till kollegor är det ändå osannolikt. För en utomstående är det obegripligt att tillsynsmyndigheten inte kräver att begärd undersökning utförs. Således accepterar även denna att läkarkollektivet inte behöver följa regler eller begäran enligt remisser.

Ett annat exempel är när en läkare beslutade om byte av cytostatika. Bytet var i sig mycket riskfyllt för patienten och skedde utan att kontrollera om tumörtillväxt verkligen startat, trots att det föregåtts av upprepade felaktiga utlåtanden om tumörtillväxt. Än värre var att läkaren inte följde FASS föreskrifterna för läkemedlet, utan ignorerade att lägga in regelbundna kontroller av blodvärden. Inte heller hemsjukvård kontrollerade blodvärden och detta uppmärksammades inte förrän livshotande inre blödningar och lunginflammation tillstött på grund av förlorad koaguleringsförmåga och utslaget immunförsvar. Detta anmäldes inte av vårdgivaren enligt lex Maria. Dessa helt autentiska exempel visar på de stora riskerna med att läkaren inte följer instruktioner eller regelverk. De som följt Macchiarini-affären eller andra omskrivna fall av vårdskador vet att det inte är ovanligt att regelverket inte följs helt och fullt. I inget av fallen ovan ingrep heller chefsläkaren.

Uppfattningen i läkarkåren
Heidi Stensmyren skrev som ordförande i Läkarförbundet en artikel i läkartidningen 2015 under rubriken ”Läkare måste få större befogenheter”. Där skriver hon: ”Vi har haft ekonomernas decennium och nu har vi juristernas decennium. Man använder nu oftare styrsystem där krav på 100-procentig följsamhet till regler och bestämmelser krävs. Avsteg hanteras i vissa fall som brott mot avtal och regelverk med risk för negativa sanktioner.” Vidare: ”Läkarna måste ta det ansvar de måste ta och ha en friare yrkesroll. Här behöver vi självklart ta för oss. Vi får till viss del det mandat som vi tar.”

Hon menar alltså att läkarna efter uppnådd examina är så speciell individer att de kan agera utan att följa verksamhetsområdets regler och bestämmelser. Det orimliga i detta framstår tydligare om man jämför med andra yrken med krävande utbildningar. Där är det inte examina i sig som avgör vad som är tillåtet avseende egen frihet i beslutsfattandet. Det är den befattning man är anställd i som avgör det och så ska det vara. Det hon skriver framstår som horribelt om man speglar det i en annan kritisk verksamhet. Tänk exemplet att civilingenjörer skulle resonera så att regler inte behöver följas när man har denna examina. Inom flygindustrin eller bland de som konstruerar höghus eller annan infrastruktur skulle detta kunna ge katastrofala följder. Vården och organisationerna kring den är emellertid så vana vid att betrakta läkaren som ”ofelbar” och omöjlig att ifrågasätta, att ingen reagerar på detta förhållande.

Läkarkollektivets motsträvighet att rätta sig efter regler eller påpekanden från tillsynsmyndigheter indikeras även av IVO:s rapport ”Blev det någon verkstad?” med underrubrik ”Bidrar lex Maria och lex Sara till säkrare vård och omsorg”. Där framgår hur det tillsynsmyndigheten krävt genomförs till lägre grad inom somatisk specialistsjukvård med hög läkartäthet än lex Maria inom kommuner eller lex Sara. Genomförda åtgärder som stött på hinder är 44 % inom specialistsjukvården gentemot 19 % i de båda övriga kategorierna.

Slutsats
Denna inställning till läkarrollen måste förändras inte bara för att minska risken för vårdskador, den kan även orsaka hinder där mer än en klinik är involverad och flera läkare ska samverka med varandra i en optimal vårdkedja.

 

Sten Jeansson, civilingenjör med 35 år i näringslivet som bland annat VD för snabbväxande företag samt författare av boken ”Mitt hjärta” om hustruns sjukdomsperiod i hjärntumör.

 

 

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *