Jag har precis börjat springa. Skorna är två veckor gamla. Antalet turer än så länge? Någon exakt siffra har jag inte, dock är jag säker på att ena handen inte räcker till. För mig är det här väldigt märkligt eftersom jag egentligen inte tycker om att springa.

Så länge jag kan komma ihåg har jag varit emot löpning. Mest för att jag blir så väldigt trött av det. Sån renodlad träning blev helt enkelt bara tråkig. Dans och jympa var mer för mig, koordination i stegkombinationer. Vägen till att faktiskt köpa dessa skor har varit rätt lång, inte så slingrig, men lång.

Det var för säkert fem, sex år sedan jag blev medbjuden till Friskis och Svettis. Det var ett medeljympapass. Snacka om att jag var död efteråt. Jag har aldrig tränat så intensivt, inte ens när jag höll på med gymnastik själv. Eftersom det blev en rutin: vi gick till Friskis varje vecka blev det tillslut lättare och lättare att genomföra passet, och jag kunde jag allt mer på den nivå som ledaren hade. Tillslut blev det en självklarhet och jag gick dit själv för att jag ville träna.

Det var när jag flyttade för ett år sedan som jag bestämde mig för att testa spinning. Jag hade då under en ganska lång tid funderat på det. Vad som fick min att denna gång faktiskt testa var den nya miljön. Förändring på ett plan underlättade förändring på ett annat. Det visade sig att det var riktigt jobbigt för någon som mig som inte var van vid intensiv konditionsträning. Trots det fortsatte jag. Ledaren var fantastisk, musiken lika så. Jag blev helt enkelt peppad till att fortsätta, något som höll i sig så pass länge att jag hann se en utveckling. Sakta men säkert kunde stå upp mer, lägga på mer i motstånd, helt enkelt utmana kroppen till att klara av mer och mer påfrestning. Vilken fantastisk känsla!

Samma sak är händer nu. Jag ska flytta igen, denna gång för att påbörja en helt ny del av mitt liv. Det är dags att lämna boet för att plugga på annan ort. Med tanke på osäkerheten gällande bostad ville jag inte binda upp mig hos någon träningsanläggning, speciellt med tanke på eventuellt pendlingsavstånd. Vad funkar inte bättre då än att kunna ordna sin egen träning och lätt kunna flytta med den? Genom att det nu är slutet på sommaren var det rea på löparskor. Jag fick mina nedsatta 500 kronor, och betalade då 800. Även om det är en del pengar kändes det värt dem. Med pepp från pojkvännen och en app som kan hålla koll på mina rundor är det faktiskt rätt skönt att komma ut, för det är något speciellt med att träna utomhus. Som grädden på moset är den utveckling jag upplever. Bara efter ett fåtal rundor känns det lättare och jag kan hålla tempo hela vägen.

Denna historia vill jag avsluta med att säga:

Våga testa!

Våga gå utanför trygghetsgränsen! Om du gillar gruppass, testa att stå längre fram! Om du tränar på gym, våga ta ut dig och låta som de riktigt biffiga killarna! Finns det tankar på att testa en ny träningsform, gör det! Antingen fungerar den för dig och du vill testa igen, eller så känner du att det inte var något för dig. Våga utmana dig själv och din kropp! Du lär dig så mycket på vägen!

Våga träna på ett nytt sätt!
Tagged on:                 

Elena Tronje

Jag är snart 20 år och pluggar för tillfället till Civilingenjör i Industriell Ekonomi, första året avklarat. Jag har tidigare läst en del om ledarskap och under sex år lett barngrupper inom gymnastik. För mig är inställningen en viktigt faktor i en människas liv och lägger därför stor vikt i ordspråket “Det är vad du gör det till”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.