Av Magnus Häggbom, leg. naprapat, livs- och livsstilscoach

Hur vi tillsammans utvecklar morgondagens hälsovård

Då var det sommarlov igen. Hur kommer vården att klara denna semesterperiod? Har vi hittat nya innovativa lösningar för att klara bemanning och tillgänglighet? Har vi lärt oss av våra misstag från förgångna semestertider? Den som lever får se.

Jag skall inte ge mig in i semesterplanering och administrativa utmaningar inom svensk vård. Där finns det bättre förmågor som jag hoppas jobbar med det. Men det hör nog ihop, alla dessa utmaningar vi möter. Det ena ger liksom det andra.

Ingen har väl missat att vår vård är sjuk…och det är ju heller inte så konstigt. Det är svårt att reparera en maskin som man inte vet hur den fungerar och där man saknar adekvata verktyg och instruktionsböcker. Förstå mig inte fel – vår akutvård är en av de bästa i världen. Men vår primärvård och våra sjukhus har inte rätt ”kompass och karta” för att diagnosticera och behandla orsakerna till dagens stora och ständigt växande ohälsa.

Jag hörde en gång en vårdcentralsläkare säga: ”70% av de patienter jag träffar varje dag kan jag egentligen inte hjälpa och mindre än 5% av alla mina listade patienter tar mer än 80% av min tid.”
Som sagt, det är inte läkarnas eller annan vårdpersonals fel att vi inte blir friskare när vi besöker vår skattefinansierade vård. Det är enligt mig och många andra ett systemfel.

Jag har haft möjligheten att på nära håll följa en primärvårdsmottagning under flera år. Mottagningen låg i Skåne och jag hade förmånen att under ca. 1 år jobba som underleverantör till mottagningen. Jag testade också på att ingå i ett så kallat MMS Team där jag ansvarade för patienternas besvär kopplade till rörelseapparaten. Personal och ledningen till den privata mottagningen gjorde sitt yttersta för att serva sina listade patienter men systemet gjorde det nästan omöjligt att jobba proaktivt eller med orsaksbehandling. Ekonomien styrde, till den grad, att patientens hälsa hamnade i bakvattnet. De anställdas välbefinnande skall vi inte tala om.

Nog gnäll om detta. Hur skulle en lösning och en framtida vård kunna se ut? Som sagt, ett nytt system måste till. Det kommer att ta lite tid att ställa om men inte så lång tid som vi kanske tror.

Det första som krävs är att vi bestämmer oss för att en radikal förändring måste till. Denna radikala förändring måste innefatta att vi släpper maktbehov och prestige och kommer tillsammans för att påminna oss om vad den skattefinansierade vården skall prestera. Inte bara patientens symtom i fokus utan ett tankesätt som innebär att vi måste fokusera på orsakerna till att patienterna har sina symtom.

Dessutom måste vi ha konsensus i att det inte finns något eller någon annan än patienten själv som kan läka och återställa en obalans. Vården skall vara en källa till kunskap och vägledning. Ett ”friskhus” dit man vänder sig för att få hjälp med obalanser man själv inte lyckas korrigera.

Detta är ingen science fiction utan praktiseras redan i olika varianter världen över. Låt oss ta sommaren och den härliga semestertiden som tillfälle för att reflektera och fundera. Fundera över vad du skulle kunna bidra med så att detta blir verklighet så snart som möjligt.

Vi är alla vår egen bästa läkare. Låt oss utnyttja detta bättre och skapa något nytt som är mer hållbart än det vi har i dag.

Nu är det sommar igen – undrar hur vården klarar sig detta året?

Gästkrönikör

Sund Var Dag bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.