Av Gunnel Saric

Gunnel SaricLekfullt nyfiken filosofisk upptäcktsresande i min inre outforskade djungel, likväl som i miljön runt omkring. Kärleksfull förkämpe för Moder Jord och för alla hennes barn. Vet att vi alla bär samma gudomliga ljus inom oss, något de flesta av oss glömt, eller gömt. Vill väcka detta ljus hos oss alla. Älskar livet, njuter av att finnas till på denna fantastiskt vackra plats. Hälsocoach med NLP och mental kinesiologi, taktipro taktilmassör och reikiutövare. Företaget VaraHela är i nuläget vilande pga. fibromyalgi och utmattning efter de senaste årens utmaningar.  Arbetar aktivt för att få tillbaka min energi, (är sjukskriven 50 % och arbetssökande 50 %).

Mitt intresse för kroppens funktioner utvecklades kanske först när jag efter att ha jobbat hårt och inte lyssnat på min kropp fick flera kroniska sjukdomar, bl.a. en som kunde vara livshotande.  Jag vägrade acceptera läkarnas dom att jag skulle tvingas leva med detta resten av mitt liv, så jag började läsa allt jag kom över om kroppens självläkning och hur jag kunde stödja den. I tre års tid jobbade jag på att läka min kroniska tarmsjukdom (ulcerös colit) bl.a. genom att ändra kosten, att stödja tarm, lever, njurar. Under tiden lärde jag mig göra visualiseringsövningar, meditation, qigong etc. Jag blev initierad i reiki (en healingmetod), blev dipl. taktipro taktilmassör, läste kinesiologi, utbildad i koppning och gick en ettårig utbildning till hälsocoach med NLP. Allt detta (som jag inte skulle gjort utan mina sjukdomar) förändrade mitt liv totalt och gjorde mig så mycket starkare, mer tillfreds med mig själv, med mitt liv, och friskare, för vid coloskopin tre år efter insjuknandet visade den en helt frisk tarm till min läkares stora förvåning. Har skrivit om hur jag läkt i min Fb-grupp: https://www.facebook.com/groups/49535051434/doc/10150452416216435/

Jag hade tagit ansvaret för min hälsa, och i och med det fanns möjligheten till förbättring. Samtidigt brottades jag med en ständig smärta i hela kroppen, ibland nästan förlamande (fibromyalgi och artrit). Den var i alla fall helt förödande för mitt sociala liv. Att läka, eller åtminstone lindra den, blev mitt nästa steg. Så jag läste allt jag kom över om smärtans mekanism och hur jag kunde läka den på naturlig väg. Under denna process fick jag en stark ingivelse, nästan som en order, att skriva en bok om smärtan och varför den egentligen är en vän. Så det håller jag på med just nu, och den kommer att komma ut under det här året. För första delen är en delvis självbiografisk roman och naket utlämnande (min avsikt är i alla fall att vara totalt ärlig). Andra delen är en faktadel som också tar upp ett smärtlindringsprogram baserat på mina egna erfarenheter.

Under tiden jag skrev boken fick jag också lära känna den psykiska och mentala smärtans väsen. Jag tror att under de tre år det tog fick jag uppleva mer sorg och trauman än jag gjort under resten av mitt liv. Jag blev uppsagd från min tjänst på ett större dataföretag (pga. nedskärningar) för första gången i mitt liv, återuppväckte ett förträngt minne av ett övergrepp på mig som femåring. Har skrivit om det här: http://metrobloggen.se/mayahel/fjarilsvinge-sa-skor-sa-stark/

http://metrobloggen.se/mayahel/fortrangt_minne_r_ett_barns_satt_att_overleva_en_valdtaktr/

Mannen jag älskade, som också var min bäste vän, blev förälskad i en annan och ville ta en paus veckan efter minnet kom upp. Näste man jag träffade dog i en hjärtinfarkt under sin joggingtur efter tre månader och båda mina föräldrar dog under loppet av 1 ½ år. Företaget VaraHela, som jag startade under uppsägningstiden var jag tvungen att lägga vilande, först för att min bearbetning av övergreppets trauma tog all min kraft och sedan allt det andra.

Jag fick också, för första gången i mitt liv erfara påhopp på nätet av en grupp ”troll” som verkade förespråka pedofili. Du kan läsa mer från expressens intervju här: http://www.expressen.se/nyheter/facebook-kapare-utnyttjar-dina-asikter/).

Under denna period förde jag också en kamp, först mot a-kassan som inte ville ge mig vad jag ansåg vara rätt, sedan mot F-kassan som inte ville godkänna mina läkares sjukintyg. Har skrivit om det i min gamla blogg: http://metrobloggen.se/mayahel/vem_har_kompetens_att_bedoma_om_du_ar_sjuk/

Eftersom jag väljer att se att allt som händer oss har en mening och något vi kan lära av, att bli starkare och klokare, så funderade jag på varför allt detta hände mig. Skulle jag härdas, stärkas som kolet pressas till en diamant? För när det var som värst kom ett ordspråk till mig: ”Gud ger bara de svåraste läxorna till de bästa eleverna”, och det hjälpte mig. Allt detta tog jag med mig när jag blev mer och mer övertygad om att jag nu skulle visa andra att det går att läka sig själv, att ta ansvar för sin hälsa och därmed ta makten över den, att jag skulle dela med mig av allt jag läst och lärt och att jag kanske hade något som var rätt unikt i branschen, en egen erfarenhet av det jag ville lära ut. Jag hade ju använt mig själv som testkanin. Med detta i bakhuvudet startade jag bl.a. en Facebookgrupp, ”Att vara Hel”, för här fanns en möjlighet för mig att dela med mig och ta del av andras erfarenheter. Jag blev också aktiv i andra grupper på nätet.

Förutom mitt stora intresse för hälsa, personlig och andlig utveckling samt miljö, ser jag mig också som en mycket livsbejakande person. Älskar skratt, bus, närhet och kramar, att få ge och ta emot. Har tidigare haft mycket svårt för att ta emot. Nu har jag lärt mig (av en klok vän) att eftersom det finns en glädje i att ge, varför ska jag då missunna mina vänner glädjen att ge till mig? Uppskattar skönheten som finns i allt det friska jag ser runtomkring mig, i naturen, hos människor, ja även ett dött träd är vackert i mina ögon. Mycket stolt mor till en vacker och klok dotter, mormor till tre ljuvliga barn som jag är helt förälskad i och som jag tillbringar mycket tid med.

Idag är jag oerhört tacksam för allt som hänt mig. Jag känner att jag har vuxit som människa, blivit modigare, mer fylld av kärlek till livet, till mig själv och till mina medmänniskor. Det känns som att jag äntligen hittat mitt ”kall”, att inspirera andra till att ta ansvar över sitt liv, sin hälsa och sin personliga utveckling. Att visa att inget är omöjligt, att sprida glädje, tillit och kärlek.

Stöd och behandlingar

För mig har hela denna resa varit en personlig utmaning, något jag känt att jag kan och ska klara själv. Eftersom jag under läkeprocessen av ulcerös colit hade skaffat mig en massa verktyg, fick jag nu användning av det jag läst mig till i praktiken. Jag beskriver hur jag själv behandlade mitt förträngda minne av övergreppet i boken om min vän Smärtan. I princip handlade det om att gång på gång gå tillbaka in i minnet och att läka från grunden, för att slutligen kunna förlåta och släppa. Under tiden pratade jag öppet om det som hänt mig med mina närmaste för att skammen skulle förtvina i öppenhetens ljus, men jag kände att för vissa var detta något mycket svårt och känslomässigt att ta till sig.

Mental träning

Som jag tidigare nämnt var den mentala träningen mitt viktigaste redskap för att klara av alla utmaningar. Jag har visualiserat, använt mental kinesiologi, reiki, Brandons ”Resan”, självhypnos och EFT. Jag har dansat ut mina känslor i Essential motion (från Rosenmetoden). Jag har tillåtit mig att för ett tag helt gå in i smärta och sorg för att sedan omvandla min upplevelse av händelserna till ljus och kärlek. Har också arbetat mycket med drömtydning och gått tillbaka in i gamla mardrömmar nu när jag känt att jag har modet att möta dem, och då har de försvunnit.

Stöd från vården

Jag hade antagligen inte levt idag utan insatserna på St. Görans sjukhus när min ulcerösa colit bröt ut eftersom jag var riktigt illa däran under ett halvårs tid, men när jag vid utskrivningen frågade vad jag själv kunde göra för att bli bra hade de inget svar att ge mig. Jag fick tjata mig till ett möte med en dietist som bara hade ett råd att ge mig; ”drick inte mjölk när du har skov”, och det hade jag redan själv lärt mig den smärtsamma vägen. Både min magläkare och smärtläkaren på smärtkliniken har dock varit mycket förstående för mina egna sätt att finna vägar till läkning och smärtlindring. När smärtläkaren skrev ut mig efter ett års undersökningar sa han att jag var en av hans få patienter som helt tog ansvar för sin hälsa, något som gjorde mig både glad och sorgsen. För jag tror inte att någon annan kan fixa din hälsa, det kan bara du, med lite hjälp och råd från expertis. När det gäller mina trauman och mina sorger så har jag ingen erfarenhet av vården, eftersom jag inte kunde se att de kunde hjälpa mig.

Råd

Ta själv ansvar över din hälsa! Ta inte en läkares dom som den slutgiltiga sanningen, och kom ihåg att det bara är du som kan vara/bli expert på din egen hälsa och din kropp. Läs om hur andra har gjort för att läka, och ta reda på hur du kan stödja din kropps självläkning. Försök inte fly från livets utmaningar, för de hinner alltid ikapp. Det du flyr ifrån växer sig ofta större, som en hotbild. Stanna upp och fråga dig; ”vad kan jag lära av detta?”. ”Hur kan jag använda det som händer i min personliga utveckling?”. Det finns ett lärande i allt som händer oss. Acceptera dina känslor, att du har dem, men de är inte du. Försök att utmana dina rädslor och plocka fram dem i ljuset, för de har en tendens att försvinna då har jag märkt.

 

Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.