När jag var 10 år gammal, var vi så extremt coola i mitt kompisgäng att jag började snusa. Mina kompisar började även röka då, men mina lungor tillät mig inte dra halsbloss utan att hosta som en galen så rökningen lockade aldrig.

Det dröjde fem år innan mina föräldrar började acceptera att jag snusade, för trots att de själva var rökare så ville de inte att jag skulle börja med nikotin.
1993 dejtade jag en dansare som tränade intensivt både på gym och studio, och hon var dessutom rökare. Men det var inte där rökfällan slog igen, för istället för att börja röka så började jag träna intensivt jag med. Jag flyttade i princip in på gymmet, och när jag inte jobbade som tryckare dagtid eller ambassadväktare nattetid så tränade jag. Som bäst hade jag tre rutor på magen och kunde köra två eller tre pass aerobics/workout innan jag gick in i gymmet.

Snuset var fortfarande min snuttefilt, ända till 1995 då vi åkte ut på långresa i fyra månader och jag av naturliga skäl inte kunde fortsätta mitt snusande, då snus bara finns att köpa i Sverige. Det var då jag insåg att det var lättare sagt än gjort att sluta snusa. Visst har vissa människor betydligt lättare att bryta ett beteende än vad andra har, men jag tror att ekvationen innehåller mer än bara viljestyrka. På min långa semester lärde jag mig uppskatta det sociala med rökning, jag lärde mig dra halsbloss, och tillät cigaretterna ersätta det nikotin jag inte längre fick genom snuset. När jag kom hem började jag snusa igen men jag återupptog aldrig träningen, och jag slutade inte att röka förrän några år senare då en väldigt nära vän slutade. Jag minns att jag tänkte att ’om han kan så kan jag med’. Kort därefter slutade även min bror att röka pga en operation.

Jag sörjde cigaretterna ganska länge men förstår än idag inte varför jag kunde tycka att det kunde kännas skönt att dra in rök i lungorna. En rök som kändes som att svälja taggtråd. Det är helt ofattbart. Mitt luktsinne förändrades jättemycket och idag skulle både jag och min bror kunna extraknäcka som mögelhundar. Jag tvingades kasta en drygt 20 år gammal skinnjacka som precis började få lite karaktär och bli lite ’inkörd’, som man gärna vill att en skinnjacka ska vara, men jag kunde inte ha den längre eftersom det inte gick att vädra ur eller sanera röklukten. Det var inte förrän helt nyligen, eller några månader sedan, som jag slutade snusa, igen. Jag har ju slutat två gånger tidigare, men fallit tillbaka i mönstret. Den första gången var när jag tränade så intensivt och jobbade både dag och natt, då blev tandköttet så överansträngt att jag valde att sluta. Den andra gången var när jag testade en NLP-metod för att behandla beroendemönster under min första NLP utbildning. Det höll i sig i exakt ett år. Jag tror det mest beror på att jag inte var helt motiverad att sluta just då, utan att jag bara testade en behandlingsmetod, som visade sig fungera jättebra, men som borde fungera ypperligt på de som är motiverade.

När jag slutade snusa i ett helt år så slutade jag även med läsk. Jag hade då druckit kopiösa mängder med läsk under många år och det är ett under att jag inte väger 150kilo, för med tanke på mitt leverne på den tiden så borde jag faktiskt göra det. Men jag tror att jag fått lite gratis pga den extrema träning jag utsatte min kropp för under 90-talet och att jag fortfarande hade en relativt hög ämnesomsättning. Men vad vet jag. I vilket fall så tog arbetsrelaterad stress ut sin rätt på fel sätt och jag återföll i en vardag fylld av snus och socker, både i form av godis och massor av läsk. När man passerat 40 så är kroppen normalt lite sämre rustad för att hantera den typen av misshandel.

I vintras däremot började min kropp längta efter rörelse och jag köpte mig ett träningskort. Jag har haft flera träningskort sedan mitt överdrivna tränande på 90-talet, men aldrig motivationen, så mina träningskort har kostat flera hundra per träningstillfälle.

Nu har jag fokuserat på att få upp flåset och att öka rörligheten i kroppen, för det finns inget värre för mig än att inte orka för att min kondition är för dålig eller att vara stel utan någon egentlig anledning. Det var en skön känsla att få kroppen i rörelse igen.

Sommaren spenderade jag i vanlig ordning på en kursgård i Värmlandför att förbereda och driva festival med allehanda inslag av new age och terapier och yoga i olika former. Under våren hålls ledarskapsutbildning för de som ska leda de olika arbetsgrupperna under sommarens olika festivaler, och det var under en av dessa utbildningshelger som den efterlängtade förändringen skedde. Jag blev sjuk. Jag blev riktigt riktigt dålig och hade 40 graders feber och kunde vare sig äta eller snusa, och efter en vecka med feber var den värsta tobaksabstinensen redan över. Det var då jag bestämde mig för att utnyttja läget och lägga av med snuset. Jag var motiverad att sluta med snuset, och växla upp träningen.

Kroppen ville fortfarande ha snus, trodde jag, men det var egentligen bara mitt beteende som ville ha snuttefilten, och stoppa in något som luktar och smakar vidrigt under läppen. Helt galet. För att ta fokus från snusstoppet så bestämde jag mig för att ”programmera” min hjärna att reagera på Coca Cola som om det var lösningsmedel (se bara vad som händer om man stoppar ett mynt i ett glas Cola). Det fungerade perfekt – nästan. Idag dricker jag Zingo. Jag har alltså gått från 2-3 liter Coca Cola om dagen till en eller möjligen två småflaskor Zingo i veckan. Jag vet att det fortfarande är dåligt för kroppen och att det förutom allt socker även är väldigt surt för kroppen. Jag har börjat ägna några tankar åt vilket PH-värde jag laddar min kropp med. Jag fick i vintras diagnosen psoriasis. Det är en hudåkomma som man egentligen inte vet så mycket om, och som saknar bot men som erbjuder viss lindring. Jag har en idé om att jag ska testa att äta mindre surt och mer basisk mat under en period för att se hur min psoriasis reagerar. Det är för tidigt att säga något men jag inbillar mig att det kan hjälpa.

Det är däremot lättare sagt än gjort att lägga om kosten och sluta med vissa saker för att äta mer av annat, som t ex kolsyrat vatten som är väldigt gott, men väldigt surt, eller kött, och andra godsaker. Men jag kunde vila i det faktum att jag under sommaren skulle leva på vegetarisk kost i några veckor, medan jag var med och drev festival på kursgården i Värmland.

På denna kursgård erbjuds som alltid även möjligheten att börja dagen med yoga. Jag har tidigare lyssnat på mina fördomar om yoga och därför aldrig lockats av att kliva upp innan klockan ringer för att plåga igenom kroppen i en massa knasiga ställningar som känns onaturliga. Denna sommar gjorde jag det.
Jag insåg snabbt att det enda jag behöver göra på hela dagen är att kliva upp i tid, sitta på yogamattan på utsatt tid och göra de övningar instruktören ber mig om, så kommer resten av arbetsdagen att falla på plats helt naturligt och helt utan ansträngning. Jag blev snabbt beroende.

Nu är sommarsemestern över och kosthållningen har återgått till den lite surare maten med mera kött och färre grönsaker, men jag tränar fortfarande regelbundet och jag inkluderar fortfarande yoga i min dagliga rutin. Kroppen mår bra även om min hud skulle vilja ha mer sol. Det finns ingen önskan om nikotin i systemet men emellanåt kan suget efter socker göra sig påmint trots att jag mycket väl känner till sockrets inverkan på kroppen. Man kan bli jättepigg av en läsk eftersom blodsockret skjuter i höjden, men inom kort så sjunker blodsockret och kroppen skriker efter mer socker och vill ha en ny kick.

Jag är tacksam över att få erfara sockrets skadeverkningar på kroppen, för rent intellektuellt så processade hjärnan aldrig informationen.

Jag är ännu mer tacksam att ha funnit yogan. Yoga är ingen träningsform, det är övningar, samtidigt som det faktiskt är en perfekt träningsform, för mig. Jag strävar efter ett rikt liv, och ett hälsosamt liv är rikedom för mig.

 

Dennis hälsoresa
Tagged on:                         

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.